Buffé Battle: St Gertrud versus Hipp

"Gratis är godast!" sa den snåle och snöt sig i värdinnans kjol.
Åtminstone två ställen i Malmö lockar med gratis buffé när de håller after work på fredagar. Gratis om man köper något att dricka, alltså.

Hipp, det är ju den där krogen som man försökte spränga i luften för ett gäng veckor sedan. Nu har man hunnit spika ihop stället igen och öppnat restaurangen - men jag hörde att de bytt ut sina chicken wings mot sprängd anka. Häpp!
Okej, jag har inte varit där sedan de öppnade på nytt, men dessförinnan var jag där en rad fredagar, tills den gången en herre som kanske var delägare, vad vet jag, kom fram när jag stod och tog mat och sa att maten bara var för de som beställer dricka i baren. Jävla oförskämt - det var packat med folk och jag hade först beställt en öl (nu minns jag inte deras after work-priser, men man får 33 cl-flaskor, så det är inte så billigt ändå), men eftersom jag inte kunde sitta någonstans eller ställa ifrån mig flaskan, drack jag upp den innan jag hämtade mat.
Ett par gånger jag varit på Hipp när det varit för kallt att sitta ute, har det varit alldeles för mycket folk, kopiöst mycket folk, jobbigt trångt, alldeles för mycket felklippta ungdomar i 25-30-årsåldern, och förbannat hög musik. Ofta dansmusik och techno. Att sitta vid ett bord och konversera som vuxna människor är uteslutet. Men ibland är det lugnare.
Okej, den där buffén, då? Jo, då. Den är väl okej. Inte alltför mycket att välja på, mest grejor åt Mexikohållet med tacochips, bönsallader, kycklingvingar och liknande. Brödet är fruktansvärt salt. Självklart för att man ska köpa mer att dricka, men det är jävligt salt. Irriterande salt.
Maten serveras på alldeles för små tallrikar, vilket de nog försöker motivera med att annars hade folk tagit för mycket mat. Men det är ju jönsigt att ställa fram små asietter. Det innebär bara att man måste ränna fler gånger och fylla på.

På St Gertrud är det bättre. Där har de inga after work-
priser på ölen, men om man köper en öl (vanlig stor stark 52 spänn) blir det ju en billig middag, betydligt bättre och godare - och billigare - än på McDonald's och de andra snabbmatställena.
Buffébordet är bra tilltaget, även till bordsytan, med flera olika sorters sallader och grönsaksröror, potatissallad, kyckling, korv, köttbullar och en del annat. Storleken på tallrikarna varierar, men de är större än fjollfaten på Hipp.
Är det bra väder, är det förstås packat med folk ute på den rejäla gården. Och det är ofta packat därinne också. Musiken är mer robust; i fredags var det mycket 70-talshårdrock, veckan innan mycket Sparks. Det brukar inte vara några problem att föra konversationer på St Gertrud, man slipper vråla varandra i öronen. Dessutom brukar det berättas usla vitsar med tysk brytning när de har något slags utlottning varje vecka. Man kan visst vinna en lyxnatt på Radisson tvärsöver gatan.
...Så hur ska vi sammanfatta detta? Tja, att om man nu vill vara ung, hipp malmöbo, får man väl gå till Hipp. Vi andra fortsätter bort till St Gertrud, ett ställe vars namn är så tradigt att det nästan blir ännu hippare.

Foton från Wikimedia Commons