En kylling hos Jensen

Det finns en del populära restauranger det sällan eller aldrig skrivs om. Som till exempel Jensen's Bøfhus.
Jensen's Bøfhus har blivit något av restaurangernas IKEA eller Kapp-Ahl, restaurangkedja som det är. Dock är det alltid kö in till restaurangen i Malmö; det är inte bara att släntra in och slå sig ner var man vill, här får man lydigt vänta på att personalen visar en till rätta.
Det här är en dansk kedja - konstigt vore annars med det namnet. Eller, tja, det skulle ju kunna vara en amerikansk kedja där skaparna försökt hitta på ett typiskt svenskt namn. 1984 öppnade Palle Skov Jensen sin första restaurang i Århus i Danmark. Nu finns det 33 restauranger, åtta av dem i Sverige och en i Lübeck, Tyskland.
Jensen's Bøfhus är ett alldeles utmärkt ställe att äta lunch på. Ja, det är mer än utmärkt. Som ni vet har jag tidigare här i TOPPGAFFEL! klagat på hur orimligt dyrt det blivit med snabbmat. Hos Jensen kan man fram till 16.00 få riktig, ordentlig mat till priser som motsvarar hamburgerkedjornas menyer.

Igår satt vi några stycken där efter att ha sett THE A-TEAM. Vi satsade allihop på kycklingen. Jensen's kycklingbiff kostar 49:- för 150 gram, eller 59:- för 200 gram, vilket vi valde. Då får man två trevliga bitar kycklingbröst, råstekt potatis och Jensen's Favoritsås. Fast det enda gröna som ingår, är en diskret kvist persilja. Sallad får man beställa in vid sidan av.
I vilket fall är kycklingen alldeles utmärkt - i synnerhet till detta pris.
Förra gången jag var där, valde jag Jensen's Lunch Round Steak för 69:-, och dessa 180 gram nötytterlår är att rekommendera framför kyllingen. Råstekt potatis och Favoritsås även här.
Vad innehåller egentligen denna Favoritsås?
Hur ska jag veta det? Men det smakar som något slags vinsås.
Då och då kommer servitrisen fram och kontrollerar att man ärt nöjd, igår kontrollerades det med extra gäll röst.
Lokalen restaurangen i Malmö är inhyst i har ganska taskig akustik, vilket medför att ljudvolymen kan bli ganska hög. I går blev det än värre, då nyblivna studenter hela tiden envisades med att gå förbi de vidöppna dörrarna och skrika och blåsa i visselpipor.
Restaurangen i Malmö har även en uteservering på gågatan.
Äter man lunch på Jensen's Bøfhus får man ett stämpelkort. Vid sjätte besöket får man en "gratis värdebiff". Ska bli spännande att se vad det är. "Fröken, kan jag få en värdebiff till kyllingen?". Och om värdebiffen inte är god, är den då värdelös?

Thai Kwondo vid Triangeln

Jag har ätit där mer än tjugo gånger, men aldrig uppfattat vad stället heter. Jag har läst på skylten, men aldrig kommit ihåg vad det står på den.
Idag tog jag en lång promenad i det gassande solskenet, och när jag passerade den här restaurangen, passade jag på att klottra ner dess namn på en gammal biobiljett jag hade i bakfickan.
Tamnack Thai.
Sådär.
Nu har jag förevigat det här på bloggen. Jag kommer säkert att glömma bort namnet igen och tappa bort lappen, men nu går det bra att titta in här för att friska upp minnet.
Det handlar om den thailändska restaurangen vid Triangeln, om hörnet där Burger King ligger.
Tamnack Thai stänger tidigt på kvällarna, redan vid nio eller så, och stället får väl främst anses vara en lunchrestaurang. Där är alltid hyfsat gott om folk - något som bland annat beror på de minst sagt humana priserna. Alla rätter kostar 45 spänn. Nu finns det förstås bara åtta rätter, men ändå. Och som snabbmatställe utklassar detta thailändska hak de närliggande Burger King och McDonald's, både vad gäller pris, smak och hastighet.
Rätterna är väl inga större sensationer, de är ganska likartade, men klart prisvärda. Rätt nummer åtta är markerad som "starkast". Jag gillar kryddstark mat, men det får ju inte vara hur jävla starkt som helst. Det måste ju fortfarande smaka något - det är fullkomligt idiotiskt att äta mat som bara är stark. Så jag frågade tjejen i kassan hur stark rätten är.
Nu hör det till saken att jag inte har den blekaste aning om hur mycket svenska thailländskorna som jobbar där kan. Jag har bara hört dem säga tre meningar på svenska: "Äta här?", "Dricka till?" och "45, tack!".
På min fråga om hur stark rätten var, blev svaret "Starkast!". Ja, men hur starkt är det? Är det så att man storsvettas och brinner upp? På detta blev svaret "Starkast!". Men jag beställde rätten, och den var inte jättestark. Den var kryddstark och god. Ris och något slags kycklinggryta.
En nackdel med Tamnack Thai är väl att interiören är lite halvtradig sådär. En annan är att det inte serveras alkohol. Jag vill ju gärna ha öl och vin till maten, och aldrig läsk. Därför dricker jag bara vatten när jag äter hos thailändskorna. Och då hamnar notan alltid på "45, tack!".
En tredje nackdel är att jag inte kan påstå att jag blir speciellt mätt på deras portioner. Det är möjligt att det funkar som en lunch, men inte kvällstid. Jag skulle inte ha några problem att sätta i mig två, eller kanske till och med tre portioner. Tydligen kan man beställa nudlar till, då ska det bli matigare.
Men i övrigt är det alltså gott. Ett tag åt jag där så ofta, att jag tröttnade - men efter en månad eller så, var jag fit for fight igen.
Dessutom är det förstås ett klart plus att man får sin beställning omedelbart vid kassan. De har allt färdigt och slevar upp på en gång.

Riktigt så här ser det inte ut på Tamnack Thai. Men nästan.

Bild från Wikimedia Commons.