Las Vegas-brunch på Casino Cosmopol del 2: The Crackdown

Ett av de första inläggen här på TOPPGAFFEL! handlade om de utmärkta, Las Vegas-inspirerade bruncherna som serveras på Casino Cosmopol i Malmö varje söndag. Vi är ett sällskap som brukar gå dit en gång i månaden, så det har blivit en del besök vid det här laget. Varför tar jag upp denna brunch en gång till?

Jo, därför att man nu under sommaren har flyttat ut på terrassen ett par våningar upp - och gårdagens måltid där kändes som en exotisk semester.

Casino Cosmopol ligger i Kungsparken i Malmö. Den stora, flotta byggnaden är omgärdad av lummig grönska och vallgravar. I princip går det inte att se så mycket av Malmö från terrassen, mer än delar av Gamla Väster, ett av stadens vackrare områden (och ärligt talat är det ont om sådana i Malmö). Kyrkogården skymtar nog också.

Maten som serverades igår var i princip densamma (nej, inte rester, pucko, men likadana rätter!) som alltid, med ett par små variationer. Och precis som varje gång åt jag alldeles för mycket och kunde inte röra mig - trots att jag försökte äta taktiskt; inte ta så mycket av de olika grejorna och pausa mellan varven. Den här gången nådde jag inte ens fram till pannkakorna och efterrätterna.

Men den stora skillnaden där här gången, var förstås den glassiga terrassen och det fantastiska solskenet. Det här var inte Malmö. Det här var ... kontinentalt! Jag fick vibbar av Rivieran. Av Cannes! Av en mottagning på en terrass eller ett tak på något av lyxhotellen. Det enda som saknades var franska kypare i vita jackor med guldbeslag och bord med vita dukar på vilka glas med champagne, rött- och vitt vin står uppställda - och en gratisbar i hörnet.

... Men det här var så nära den stämningen kan man nog inte komma i Malmö.

Och fortfarande kostar Vegasbrunchen bara hundra kronor (plus eventuell dryck) om man har medlemskort, och ett sådant kostar en hundring för ett år, och 30 spänn att förnya - och det berättigar till gratis inträde, gratis kaffe och läsk på eftermiddagar, och en del rabatter och erbjudanden.

Hundra spänn för en massiv måltid som står framdukad mellan 13 och 16.

Jämför det med hamburgerkedjornas olika meal.

Jepp. Det är ju det jag brukar säga.

Gratis är godast: Glass (plus billig sill)

Midsommardagen. Röken har lagt sig efter det stora slaget. Det mest bestående minnet är de ständiga ropen "Postbanken! Whoa-hoa! Postbanken! Whoa-hoa!" varje gång det snapsades. Och det var ofta. Jag har ingen aning om hur många gökar vi lyckades komma upp i. Och antagligen var det mest jag som skrek "Postbanken! Whoa-hoa!"

Här kan jag även skjuta in att jag åt matjessill från Klädesholmen, tror jag det hette. Eftersom man skulle ta sill med sig själv till tillställningen, kutade jag runt på ICA. Jag köper bara sill en gång om året. Åtminstone matjesfiléer. Jag vet inte riktigt vilka som är godast. Men ICA hade ett oemotståndligt erbjudande: tre 200g-burkar sill från ovannämnda Klädesholmen - för tio spänn. Det säger sig själv att man plockar på sig tre sådana.

Och de sillabitarna var inte så pissnödiga. Jag klagar inte. Mer än på att det sprutade sillspad ganska kraftigt när man öppnade burkarna. 

När jag vaknade idag var jag fortfarande full, så jag såg till att somna om. Under eftermiddagen tog jag en lång promenad. På Södra Förstadsgatan såg jag plötsligt en massa människor som slickade på glasstrutar. Snart såg jag även en lång, lång kö. Vart kunde den leda?

Jo, förstår ni, i den lokal där det fram tills nyligen låg en butik som sålde sexiga underkläder har det öppnat en glassbutik som heter Paradis. Tydligen öppnade de idag och ovanför dörren satt en skylt: "Mellan 12.00 och 16.00 bjuder vi alla på gratis glass".

Så jag ställde mig förstås i kön.

Så här är det: jag köper aldrig glass. Aldrig. Jag vet inte riktigt varför. Visst tycker jag att det är gott med glass och jag äter när det bjuds, men jag lägger inte pengar på det. Jag köper aldrig glasstrutar. Aldrig glasspinnar. Aldrig större förpackningar att ha hemma i frysen. Jag har nog aldrig haft glass hemma sedan jag flyttade hemifrån. Jag tycker dessutom att glass ofta är löjligt dyrt - kulglass i strut, alltså. Man kan ju få en öl för de pengarna, och jag lägger hellre pengarna på en öl. Och då hör det ju till saken att öl är löjligt dyrt på krogen.

Nå. Men idag köade jag i alla fall och fick mig en glasstrut med lakrits- och nougatglass. Denna kombination valde jag eftersom de var de enda sorterna jag kunde läsa textskyltarna på. Det stod tre tjocka invandrartanter i hucklen framför mig och dolde allt.

Om glassen var god? Jo, det var den. Jag åt den när jag promenerade vidare mot Pildammstornet.

Under promenaden slog det mig även att det ser allt annat än manligt ut att slicka på en glasstrut.

I Pildammstornet var det vernissage. Jag tänkte att jag kan ta ett glas vin eller två som återställare. Men se, där sket jag mig allt på tummen. Damerna som ställde ut serverade nämligen inget vin, enbart kolsyrat vatten. Så jag fick allt ta och nöja mig med det, och ett par bitar ost och lite chips.

En av konsnärinnorna var riktigt bra. En andra för mig ointressant. Den tredje var rätt kass.

Glad midsommar!

Det är midsommar och grejor, det vankas spritfester som urartar och feta rubriker i morgondagens kvällstidningar.

Ni kan värma upp inför midsommarfirandet genom att läsa denna artikel jag skrivit på främmande språk: 

http://www.xomba.com/swedish_midsummer_beginners

Här redogör jag för det mesta som sker under denna trolska afton.

 

Två automater (och snittar)

Idag var jag på en presslunch på Rica Hotel vid Stortorget i Malmö (Det handlade om Skåne i humanitetens tjänst och om ett monument som kronprinsessan Victoria; fru Westling, ska avtäcka i Helsingborg i augusti, och detta kommer att avhandlas annorstädes). Det serverades laxsnittar, melon i parmaskinka, morots- och gurkstavar, andra oidentifierbara snittar, samt kaffe och kakor. Synd att det bara dök upp två journalister, medan arrangörerna var fem. Så mycket mat, så lite folk. Men gott var det.
Jag har aldrig tidigare varit inne på Rica Hotel, så efter evenemanget gick jag på en kortare upptäcktsfärd. Jag besökte den rymliga toaletten och konstaterade att alla offentliga toaletter borde ha frottehanddukar. Vilket förstås aldrig hade funkat. En blomsterhandlare på Gustav Adolfs torg berättade för ett tag sedan att alkisar och hemlösa brukar sno papperskorgarna på de offentliga toaletterna där!
I Ricas korridor hittade jag en kaffeautomat som av allt att döma var gratis. Det stod en massa porslinsmuggar intill. Ett trevligt initiativ, tyckte jag, och var tvungen att testa. Gevalia Ekologiskt, stod det på en skylt, men det fanns hur många varianter som helst, inklusive latte, te och varm chokladmjölk.
Jag valde "Liten kaffe" och maskinen gick igång. Den malde bönor och brummade och hade sig, den tog ovanligt lång tid på sig, säkert en minut. Men jag fick allt en skvätt kaffe - och det var alldeles utmärkt. Faktum är att det var betydligt bättre än kaffet på de flesta andra ställen i Malmö. Ambrosia vid Triangeln brukar ha godast kaffe och trevligast miljö, samt härlig brist på ungdomar.
Det här automatkaffet var oändligt mycket godare än automatkaffet på Max, som är gratis även det, om man köper något att äta.
Apropå Max, har även de skaffat sig nya automater. Nu kan man göra sin beställning via automater på väg till kassan för att det ska gå snabbare. Detta var jag förstås tvungen att testa.
Via en touchskärm gick jag igenom menyn och klickade på foton av de olika alternativen. Eftersom jag bara skulle testa, valde jag en tolvkronorsburgare. Därefter stoppade jag mitt VISA-kort i en springa och slog min kod. Efter att detta godkänts, fick jag ett kvitto och högst upp på detta ett fyrsiffrigt nummer.
Ett par minuter senare ropade en kille i kassan upp mitt nummer och jag gick fram och hämtade min beställning.
Hamburgaren var rätt skabbig och gav intryck av att vara kokt, men själva beställningssystemet var hyfsat smidigt, måste jag tillstå.
Tänk om man kunde införa sådana automater även på pubar och barer. Man knappar in det man vill dricka på en skärm, betalar, och så ställer bartendern fram en pilsner.
Efter besöket på Rica Hotel vandrade jag bort till Quality Hotel för att kolla in KISS-utställningen där, men det visade sig att de ville ha 50 spänn i inträde. Självklart ville jag inte betala - i synnerhet som jag inte hade en aning om hur stor utställningen är, den är kanske skitliten. Jag sa att jag var press och ville skriva om utställningen, för det ville jag, men tjejen i receptionen ville fortfarande ha betalt. Så jag gick ut igen.
En stund senare träffade jag minsann Jimmy Wallin och Daniel Ahlgren.

En kylling hos Jensen

Det finns en del populära restauranger det sällan eller aldrig skrivs om. Som till exempel Jensen's Bøfhus.
Jensen's Bøfhus har blivit något av restaurangernas IKEA eller Kapp-Ahl, restaurangkedja som det är. Dock är det alltid kö in till restaurangen i Malmö; det är inte bara att släntra in och slå sig ner var man vill, här får man lydigt vänta på att personalen visar en till rätta.
Det här är en dansk kedja - konstigt vore annars med det namnet. Eller, tja, det skulle ju kunna vara en amerikansk kedja där skaparna försökt hitta på ett typiskt svenskt namn. 1984 öppnade Palle Skov Jensen sin första restaurang i Århus i Danmark. Nu finns det 33 restauranger, åtta av dem i Sverige och en i Lübeck, Tyskland.
Jensen's Bøfhus är ett alldeles utmärkt ställe att äta lunch på. Ja, det är mer än utmärkt. Som ni vet har jag tidigare här i TOPPGAFFEL! klagat på hur orimligt dyrt det blivit med snabbmat. Hos Jensen kan man fram till 16.00 få riktig, ordentlig mat till priser som motsvarar hamburgerkedjornas menyer.

Igår satt vi några stycken där efter att ha sett THE A-TEAM. Vi satsade allihop på kycklingen. Jensen's kycklingbiff kostar 49:- för 150 gram, eller 59:- för 200 gram, vilket vi valde. Då får man två trevliga bitar kycklingbröst, råstekt potatis och Jensen's Favoritsås. Fast det enda gröna som ingår, är en diskret kvist persilja. Sallad får man beställa in vid sidan av.
I vilket fall är kycklingen alldeles utmärkt - i synnerhet till detta pris.
Förra gången jag var där, valde jag Jensen's Lunch Round Steak för 69:-, och dessa 180 gram nötytterlår är att rekommendera framför kyllingen. Råstekt potatis och Favoritsås även här.
Vad innehåller egentligen denna Favoritsås?
Hur ska jag veta det? Men det smakar som något slags vinsås.
Då och då kommer servitrisen fram och kontrollerar att man ärt nöjd, igår kontrollerades det med extra gäll röst.
Lokalen restaurangen i Malmö är inhyst i har ganska taskig akustik, vilket medför att ljudvolymen kan bli ganska hög. I går blev det än värre, då nyblivna studenter hela tiden envisades med att gå förbi de vidöppna dörrarna och skrika och blåsa i visselpipor.
Restaurangen i Malmö har även en uteservering på gågatan.
Äter man lunch på Jensen's Bøfhus får man ett stämpelkort. Vid sjätte besöket får man en "gratis värdebiff". Ska bli spännande att se vad det är. "Fröken, kan jag få en värdebiff till kyllingen?". Och om värdebiffen inte är god, är den då värdelös?