Gratis är godast: Glass (plus billig sill)

Midsommardagen. Röken har lagt sig efter det stora slaget. Det mest bestående minnet är de ständiga ropen "Postbanken! Whoa-hoa! Postbanken! Whoa-hoa!" varje gång det snapsades. Och det var ofta. Jag har ingen aning om hur många gökar vi lyckades komma upp i. Och antagligen var det mest jag som skrek "Postbanken! Whoa-hoa!"

Här kan jag även skjuta in att jag åt matjessill från Klädesholmen, tror jag det hette. Eftersom man skulle ta sill med sig själv till tillställningen, kutade jag runt på ICA. Jag köper bara sill en gång om året. Åtminstone matjesfiléer. Jag vet inte riktigt vilka som är godast. Men ICA hade ett oemotståndligt erbjudande: tre 200g-burkar sill från ovannämnda Klädesholmen - för tio spänn. Det säger sig själv att man plockar på sig tre sådana.

Och de sillabitarna var inte så pissnödiga. Jag klagar inte. Mer än på att det sprutade sillspad ganska kraftigt när man öppnade burkarna. 

När jag vaknade idag var jag fortfarande full, så jag såg till att somna om. Under eftermiddagen tog jag en lång promenad. På Södra Förstadsgatan såg jag plötsligt en massa människor som slickade på glasstrutar. Snart såg jag även en lång, lång kö. Vart kunde den leda?

Jo, förstår ni, i den lokal där det fram tills nyligen låg en butik som sålde sexiga underkläder har det öppnat en glassbutik som heter Paradis. Tydligen öppnade de idag och ovanför dörren satt en skylt: "Mellan 12.00 och 16.00 bjuder vi alla på gratis glass".

Så jag ställde mig förstås i kön.

Så här är det: jag köper aldrig glass. Aldrig. Jag vet inte riktigt varför. Visst tycker jag att det är gott med glass och jag äter när det bjuds, men jag lägger inte pengar på det. Jag köper aldrig glasstrutar. Aldrig glasspinnar. Aldrig större förpackningar att ha hemma i frysen. Jag har nog aldrig haft glass hemma sedan jag flyttade hemifrån. Jag tycker dessutom att glass ofta är löjligt dyrt - kulglass i strut, alltså. Man kan ju få en öl för de pengarna, och jag lägger hellre pengarna på en öl. Och då hör det ju till saken att öl är löjligt dyrt på krogen.

Nå. Men idag köade jag i alla fall och fick mig en glasstrut med lakrits- och nougatglass. Denna kombination valde jag eftersom de var de enda sorterna jag kunde läsa textskyltarna på. Det stod tre tjocka invandrartanter i hucklen framför mig och dolde allt.

Om glassen var god? Jo, det var den. Jag åt den när jag promenerade vidare mot Pildammstornet.

Under promenaden slog det mig även att det ser allt annat än manligt ut att slicka på en glasstrut.

I Pildammstornet var det vernissage. Jag tänkte att jag kan ta ett glas vin eller två som återställare. Men se, där sket jag mig allt på tummen. Damerna som ställde ut serverade nämligen inget vin, enbart kolsyrat vatten. Så jag fick allt ta och nöja mig med det, och ett par bitar ost och lite chips.

En av konsnärinnorna var riktigt bra. En andra för mig ointressant. Den tredje var rätt kass.