Lyxa till det på Malmöfestivalen

Bortsett från det allra första året - och kanske det andra - tyckte jag att Landskronakarnevalen var ett helvete; ett trångt, rykande inferno jag tvingades tränga mig igenom för att ta mig någonstans. Och när karnevalen var över, var det dags för Malmö Filmdagar, och hade man otur låg dessa under Malmöfestivalen - ett ännu större inferno.
Idag inleddes 2010 års Malmöfestival, och bortsett från att man förlagt en stor del av festivalen till Posthusplatsen, är det sig likt. En massa stånd där det grillas spett och korv. Och langos. Allt till groteska överpriser. Allvarligt talat, pågar och töser, men femtio spänn för en sketen langos?
I år har det dock dykt upp två nykomlingar som satsar tvärtom; två relativa nykomlingar även bland Malmös krogar.
På Gustav Adolfs Torg har Limhamnskrogen Kalk Brasserie & Grill smällt upp ett tält i vilket de placerat några runda ståbord med vita linnedukar. Elegantare än normen - och så är även det de serverar: lyxiga efterrätter. 
Kökschefen Henrik Bengtsson, närmast från Casino Cosmopol, berättar att de kände att de inte kan konkurrera med alla små stånd som säljer grillspett, i synnerhet inte med Kalks kvalitetkrav. Därför det originella greppet med efterrätter. Tre stycken finns det att välja på och i egenskap av grävande reporter åt jag mig igenom samtliga.
Först har vi Kalks swiss (45:-) som är en variant på traditionell marängswiss, med vaniljmousse på en botten av säsongens bär.
Därefter en krämig lakritsmousse gjord på fin vit choklad och smaksatt med sötlakrits, tjusigt prydd med frystorkade hallon, vilket innebär en mer koncentrerad hallonsmak (55:-).
Slutligen det som blev min favorit; äppelkaka på en crunchig smulpajsdeg med kolasmak (45:-). Äppelkakan innehåller äppelmust, och resultatet är en överraskande frisk smak värd att skriva hem om. I synnerhet som efterätterna sköljs ner med en mugg Zoégas.
Återstår bara att se hur väl detta faller ut på festivalen - 45 respektive 55 spänn kan ju låta dyrt för en liten skål efterrätt. Till saken hör att de här verken är väldigt mäktiga.

Den här bilden snodde jag helt blatant från Kalks hemsida.

Ungefär mitt på Gustav häckar tydligen en restaurangskola på en scen. Framför denna kom det fram en ung man i kockkläder och bjöd på rödbetsfalafel på en bädd av hackade äpplen. Förvisso en minimal portion, men gott och ett trevligt initiativ. På scenen intervjuade Jesper Aspegren en dam som tillverkar praliner.
Så till den andra, relativt nyetablerade krogen i Malmö: The Green Lion Inn. Deras tjusiga lokal ligger på en hörna på Skeppsbron, och de har byggt upp ett väldigt, väldigt gott rykte. Dels beroende på att stället är stort och flott, men framför allt beroende på det fullkomligt enorma ölsortimentet, varav många sorter är specialimporterade.

Den här bilden snodde jag utan att skämmas från bloggen Öltankar. 

På andra sidan av Gustav, från Kalk sett, hittar vi Green Lions rejält tilltagna festivalservering och köksmästaren Erik Andersson. En riktigt tradig detalj med Landskronakarnevalen, åtminstone när jag bodde där, var att man lät ett ölmärke ha monopol på serveringarna, oftast ett märke ingen dricker i vanliga fall - som Three Hearts. I Malmö är det tvärtom, i synnerhet hos det gröna lejonet - de har nämligen släpat dit hela tio olika fatöl samt ett antal flasköl. Jag brukar sällan dricka Åbro, men jag måste tillstå att Åbros färsköl smakade alldeles utmärkt denna heta fredag.
Det gjorde även ställets hamburgare; här pratar vi en stadig burgare för en redig karl, serverad med nypotatis som vore den beställd av Mäktige Månsson. 95 pengar kostar den, och då ingår förstås fläskigt mycket grönsaker och vad hittar jag där bakom potatisen, om inte pickles - det var inte i jons! Återigen måste jag jämföra priset med det övriga festivalutbudet. 95 kronor låter ju dyrt för en burgare på ett torg, men detta är alltså en ordentlig middag - och man kan sitta ner vid en bord. Hur kul är det att pröjsa 50 spänn för langos man stoppar i sig medan man tränger sig fram bland folket?
...Undrar var man kan hitta festivalens mest bisarra mat. Vad jag vet har dyra inälvsrestaurangen Bastard inget stånd... Kalvbräss på en pinne, någon?